ÄN LEVER LIKET

By | 2018-01-09T13:22:56+00:00 januari 9th, 2018|Categories: Tankar & Funderingar, Träning & Kost|

Nej julhelger och nyårsfirande är inte en fröjd för alla. Jag är en sådan som på grund av avsaknaden från de som betyder allra mest i mitt liv, blir att må vansinnigt dåligt. Det tappra försöken att köpa sig deras lycka, belastar en redan tungrodd båt och det resulterar oftast i att den sjunker och jag med den.

Men jag har haft trevliga stunder också. Ett par strödagar har jag varit fysiskt frisk. Ångesten har dock medföljt att panikattackerna kommit tillbaka. Så jag stegande bakåt, svalde och svor åt denna helvetes sjukdom och tuggar ångestdämpande och sömnmedicin igen. Inget lätt val, men fallet hade blivit allt för stort om jag inte redan nu tagit det beslutet.

Sen har jag varit fysisk sjuk, som få. Vissa män skulle kalla det dödligt sjuk. Jag har haft feber och spytt. Dock vet jag inte om jag spydde av ångesten eller om det var något elakt virus. Allt började på Juldagen och därefter har jag burit in teven i sängen. En sjuksäng jag knappt tagit upp ur! När jag med nöd och näppe överlevde feberattackerna så blev jag förkyld. Så nu knallar jag runt med en röd och flagnande autentisk tomtenäsa, hostar, slemmar, svär och förbannar allt och alla som hindrar min planering. Skulle varit vid sjukgymnasten igår men han var sjuk han med! Tyckte jag gott han kunde ha!

Men jag ser ljuset i tunnel och klättrar sakta men säkert upp mot ytan och dagsljuset igen. Planen var att börja denna vecka men kroppen svarar inte tillräcklig och jag fortsätter därför vänta ut skiten. Men nästa vecka klockan 07:02 på måndag, svettas, svär och skriker jag ut min frustration på gymmet och i gångspåret istället! Fortsättningen av denna vecka går till att få in en bra dygnsrytm och minska ångestmedicinering!

ÄN LEVER LIKET!

 

Kontemplation och kebabpizza

By | 2017-12-03T20:43:07+00:00 december 3rd, 2017|Categories: Tankar & Funderingar|

Lugn och stilla helg och och jag har mestadels tagit det väldigt lugnt. Känner mig ok i kroppen och huvudet funkar än så länge bra, så tror att jag slipper en humördipp trots allt. Jag har inte gjort någonting konstruktivt i planeringsväg, utan helgen har bara runnit ut i snön och det är skönt ibland det med. Var ut och testade kameran lite mer idag och jag kommer bättre och bättre överens med den men jag saknar med gamla spegelreflexkamera lite grann när det kommer till landskapsbilder.

Imorgon är det invägning och mätning igen, den blir inte bra. Jag har idag grundat noggrant med saffransbullar och kebabpizza. Gott var det och kommer ärligt inte ihåg när jag åt pizza senast så det känns helt okej. Kommer försöka kugga och knaka på både i gymmet och promenadspåret och hoppas det känns bättre i kropp & knopp än vad föregående vecka gjorde. Motivationen är det inget fel på men det blir lite oroväckande när kroppen trots bra levende och regelbunden god sömn ändå känns seg. Inte mycket att egentligen oroa sig för, jag vet att jag trampar ner mig lite djupare i depressionen ibland och då reagerar jag först och främst med att känna mig trött och utmattad. Efter lite stilla vila och kontemplation så brukar det vända. Men det är tråkigt att det ska inträffa när man egentligen bara vill ut och springa och studsa runt i skogen. Vågen skiter jag i, det är inte prioriterat även om jag ändå hoppas med något hekto åt rätt håll imorgon. Men en tung kebabpizza idag lämnar inga större förhoppningar inför morgondagens vågbrottning. 🙂

 

Saliga äro de som vilar

By | 2017-11-26T13:52:19+00:00 november 26th, 2017|Categories: Tankar & Funderingar|

Jag har beslutat mig för att mitt enda planerade ressällskap Elisheba XI Stand By Me (även kallad Knut) får stanna hemma när jag far norröver i sommar. Jag har tidigare påtalat vikten om att minimera allt som kan gå fel och tyvärr ökar riskerna mer än de fördelar hans sällskap medför. Mycket kan gå fel och även om han är i utmärkt fysiskt kondition så är han ingen direkt tuffing i naturen. Han är en ganska liten hund och riskerna att han får problem med terrängen, mygg, regn och kyla är helt enkelt alldeles för stora. Sen blir min packning lättare om jag slipper bära hans mat och eventuellt extra sovpåse med mera. Så det är enbart av kärlek och omtanke som han får stanna hemma. Ett tufft beslut men jag tror att det är ett likväl smart beslut.

Hoppas, hoppas att mitt val av sovsäck är rätt! På pappret och specifikationerna från tillverkarna så verkar den magiskt rätt och det är det som skrämmer mig lite. Den packas ihop till 15×15 cm och väger endast 440 gram och ska ha en komforttemperatur på +-0 grader. Jag får hoppas på det bästa och testa den ute i temperaturer runt nollan. Upplevs den då kall har jag faktiskt viktutrymme för att förstärka den med en sovsäcks-liner. Är den ändå för kall så blir det till att sova med mer kläder på sig än jag först tänkt mig. Jag vill helst bara slippa våndas över val av sovsäck längre och hoppas innerligt att den är så magiskt perfekt som den utlovas att vara!

Det har varit en riktigt bra träningsvecka och även en helt okej kalorivecka. Det drar som vanligt iväg på helgerna men så får det vara och det är inte direkt dåligt alltid heller. Fortsätter jag bara att känna mig starkare, stabilare och minskar lite i vikt varje vecka är jag nöjd. Jag är även nöjd med att jag fortsätter kämpa utan sömnmedicin fast det vissa kvällar är rena tivolit av upplevelser, ljud, intryck och tankar som far runt och lever rövare i huvudet på mig. Försöker använda min ibland negativt envisa sida till något positivt. Får jag väl en ide så krävs det att jag löser det, jag kan inte slappna av med ofärdiga tankar eller bekymmer så det blir tidvis ganska intensiva forskningsinsatser. Det i samband med att försöka sova är ingen bra kombination så jag försöker nollställa hjärnan så mycket som möjligt innan sängdags och undviker att sätta mig in i nya ämnen och teorier på kvällstid. Det är oftast ganska svårt då man är ivrig och entusiastisk och vill lära sig allt samtidigt! 🙂

 

Gött å leva

By | 2017-11-19T15:25:33+00:00 november 19th, 2017|Categories: Tankar & Funderingar, Träning & Kost|

Idag är det vilodag, tvätt och slappdag och inte gjort någonting utom att åkt runt och fotograferat lite. Försöker bli sams med kameran och det går framåt. Det tar lite tid att vänja sig vid den mindre sensorn och komponera bilderna som man vill ha dem. Även om systemkameran jag hade långt ifrån var någon värsting så är man ändå van med kvalitén den levererade. Det är en riktigt bra sensor i nya Rx100 M3 med, så det är nog mest jag som är ovan och får därför tänka till lite extra för att framhäva det jag vill med kameran. En rolig utmaning i sig självt.

Jag fortsätter helt utan någon form av medicinering och det går så där. jag har svårt att somna och sover rejält oroligt, men det funkar och det är ett framsteg i sig. Kontrollerade även blodtrycket i början på veckan och det var på 125/77, med andra ord riktigt okej med tanke på att jag även slutat med den medicineringen. Imorgon när jag ställer mig på vågen kommer jag bli arg och delvis besviken, men jag har bara mig själv och skylla och som jag påpekat tidigare så har jag inte bråttom med viktnedgången utan det får komma automatiskt via ökad träningsdos. Jag vet att denna helg har varit vansinnigt stind på kalorier och det gör att jag troligtvis får en negativ siffra på vågen och kanske gått upp lite granna. Imorgon behöver jag därför påminna mig själv om att det är ok, för arg kommer jag bli när siffrorna på vågen hånler åt mig under morgondagens invägning.

I veckan har jag släpat ihop knappt 90 kilometer gång och sex gympass och det kommer behövas för är det någonting jag har gjort oavbrutet sen i torsdags är det och ätit. Blir en asketiskt nästa vecka…kanske..får se..men det är gott med god mat. Ikväll vankas det älgfilé, jordärtskockspure och svampsky. Galet gott och till trots ganska nyttigt. 🙂

 

 

 

 

 

 

Viktångest

By | 2017-11-17T16:53:39+00:00 november 17th, 2017|Categories: Tankar & Funderingar, Utrustning|

Idag kom min efterlängtade sovsäck Haglöfs Ursus -2, och jag slängde mig genast över paketet och pulade in säcken i komprimeringspåsen. Den är helt ok i packstorlek och kompressionspåsen fungerar utmärk samtidigt som den var lätt att knöla ner. När jag väl la den färdigpackad på vågen så sjönk min entusiasm lite. 1270 gram vägde den in på, det är faktiskt ganska tungt även om packvolymen var överraskande liten. Så jag har en sovsäck med komforttemperatur på -2, den är i acceptabel storlek, jag har fått den gratis från välmenande medmänniskor men den är oroväckande tung. FAN! Rent ut sagt. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta. Ska jag försöka sälja den? Ska jag nöja mig med den? Eller skicka tillbaka den och verka jäkligt otacksam? Hur jag än gör för tillfället så känns det som om jag väljer fel, så behöver nog lite mer betänketid innan jag gör ett eventuellt förhastat val. Snygg var den och väldigt bra levererad med kompressionspåse och förvaringspåse, allt är perfekt utom just vikten. Och jag ska som minst gå etthundratrettio mil, det kommer kräva att jag granskar varje gram!

Dagens promenad och gym gick bra och jag känner mig som förra fredagen trött i kroppen. Kan ha större förståelse för det denna vecka då jag har kört med ett helt nytt styrkeprogram och med andra ord pressat otränade muskelgrupper ganska hårt hela veckan. Min vänstra vad är som en fiolsträng och det är inte skönt någonstans på eftermiddagarna. Som tur var har det hittills övergått till mer hanterbara proportioner till kvällarna.

Nästa vecka ska jag mixa mitt nya och gamla program och helt enkelt köra varannan dag. Det blir nog kalas och imorgon avslutar jag träningsveckan med en mil på löpbandet. Ska se till att vara på plats tidigare än förra lördagen så att alla löpband inte är upptagna. Kan inte folk bara förstå att de ska ligga hemma och sova tidigt en lördagsmorgon?

Då förra fredagens sushimiddag var en succé så kör vi samma sak ikväll och förhoppningsvis är jag studsande pigg och allmänt överhurtig imorgon, precis som förra lördagen. 🙂

Endomondo har bemödat sig med att svara att de undersöker mitt problem men ingenting mer har hänt, så mycket ger de för prioriterade kundärenden som man blir lovad som premiummedlem. Blev 13.02 km på tiden 2h 14m. Det var ruskigt galet halt och förmiddagen efter träningen har ägnats åt att googla efter halkskydd.

101 km

By | 2017-11-12T22:28:42+00:00 november 12th, 2017|Categories: Tankar & Funderingar, Utrustning|

Vilodag!

I fredags kände jag mig tung, för att i lördags morse känna mig lättare, snabbare och starkare än någonsin. Veckan har varit bra trots avsaknaden av sömnmedicin och tillhörande ordentligt djupsömn. Jag känner mig otroligt fokuserad och målinriktad och för varje fundering jag lyckats lösa via insamling av information så stärks självförtroendet om att detta är realistiskt genomförbart. Jag har en grundplan klar, jag har grovt tillhuggna utrustningslistor och metervis med stödanteckningar och ytterligare funderingar som jag fortfarande inte känner mig bekväm med.

Hoppas jackan jag vann från Outnorth och den nya sovsäcken från Haglöfs dyker upp nu i veckan. Sovsäcken är ytterligare en sak jag eventuellt börjat tvivla på och då främst packvolymen och i ärlighetens namn även vikten. Men en varm, lätt och kvalitativ sovsäck är otroligt dyr, om än en investering. Så jag hoppas mina efterforskningar stämmer och att den trots allt inte är så skrymmande. Annars blir det kort och gott att försöka sälja den, backa budgeten en månad eller två och inhandla en som är mer lättpackad såväl i volym som vikt. Hoppas som sagt att den dyker upp nu i veckan och att jag efter lite verkligt klämmande och stuvande trots allt blir nöjd.

Jag kanske låter väldigt nitisk i mitt funderande över vikt och volym på all utrustning men fakta är att den ryggsäck jag har och redan har bestämt mig för att använda inte rymmer ofantliga mängder. Jag är även av den filosofin att för varje kilo extra onödig vikt jag bär, ökar även risken för att jag ska bryta. Självfallet får jag inte göra avkall på säkerhet i denna viktjakt men jag kommer göra allt i min makt för att minimera alla risker till att jag tvingas avbryta som jag kan. Så vikten är av yttersta vikt! En lättare basutrustning gör även att jag kan bära lite extra mat som ytterligare säkerhet och som även tillåter att jag eventuellt kan göra lite extra utsvävningar från den planerade rutten. Jag har och kommer inte planera detta äventyr i 9-10 månader, minutiöst och in i minsta detalj för att falla på en dum sak som felaktig eller bristfälligt tänkande kring min utrustning. Misstag kommer jag garanterat göra ändå på vägen och för att lyckas i slutändan så måste de vara ytterst minimalistiska även de. 🙂

Kalorimässigt har jag skött mig… …. förutom i helgen. Det har smaskats, tuggats, gnagts och frossats rejält. Jag är inte redo att ge upp helglyxen ännu. Nästa vecka kanske jag är vuxnare och bara väljer att lyxkonsumera på lördagen istället för hela helgen men jag har gott samvete ändå. Denna vecka har jag med sammanhängande promenader + till och från gym + vardagsmotion med vovven promenerat ihop cirka 101 km. Det är fan riktigt bra!

Adjöss till fotostudion

By | 2017-11-05T14:40:39+00:00 november 5th, 2017|Categories: Tankar & Funderingar, Träning & Kost, Utrustning|

Idag vilar jag, igen. Knäet är lite svullet och jag är lite irriterad över att det inte kan envisas med att faktiskt bli bra. Tror att förra veckans stödtejpning och laserskuren hjälpt mer än jag trodde. Tyvärr så har jag ingen ny tid hos sjukgymnasten fören den 15/11 så blir att knaka på ändå. Jag har börjat snegla lite på övrigt utrustning och mindre nödvändiga saker, såsom ny kamera, solcellsladdare och en powerbank. Har en systemkamera med ett par objektiv och en komplett semiprofessionell fotostudio i källaren. Det lutar åt att den får flytta ut på blocket och ersättas av en skarp kompaktkamera. Systemkameror måste jag säga att jag har god kunskap om specifikationer och dylikt. Det är värre med kompaktkamera segmentet, men får helt enkelt anpassa mig efter de slantar jag kan få ut av att sälja gamla utrustningen och förhoppningsvis räcker det till en duglig kompaktkamera. Jag är inte direkt ute efter superzoomar utan det är mer intressant med ett skarpt och ljusstarkt objektiv i 24-70mm klassen. Men svårt att hitta det man söker. Jag vill ha en optiskt sökare, möjlighet att ladda via usb och gärna med bra utbytbara batterier. Sen gärna vädertätad och ett absolut måste är att den kan hantera rawfiler. Summa summarum, det blir dyrt med även en kompaktkamera som i själva fallet är sämre än min nuvarande kamera. Men det blir att kompromissa lite och jag vill ha en kamera jag törs använda och ha framme oavsett vädret. Sen spelar ju givetvis vikten en betydande roll.

Ovanstående är inte på något sätt prioriterat, men tänkte att det kan ta tid och få min utrustning såld så har i alla fall förberett mig på tanken att skiljas från min gamla trotjänare. Prioritet nu är liggunderlag, kompletterande merinounderställ och att betala in avgiften för Gröna Bandet. Har bestämt mig för att gå i trailskor så det är klart och ett par nya är beställda för att testas. Hoppas jag hittar rätt direkt och kan beställa ytterligare ett par så det bekymret är ur världen.

Resten av kläderna är under någorlunda kontroll. Jag har däremot inte bestämt mig för vad jag ska ha på benen när jag går. Försöker ta fram lite för och nackdelar för kompressionstights i kombination med polyesterbyxa ala träningsmodell. Jag har har inte så grova lår men ändå en benägenhet att få skavsår på insidan av låren och det är ett problem jag måste lösa effektiv, helst utan att kladda med glidmedel och andra huskurer. Det blir till att prova sig fram tills jag hittat kalsonger, tights, byxor eller kompressionsbyxor som håller allt bekvämt på rätt ställe och ventilerar och andas bra för att få bort fukten från känsliga delar. Som sagt mycket tankar och funderingar och givetvis ska de alla surra samtidigt som man ska sova, så var det igår kväll och det blev ganska kasst med sömn. Ska försöka hålla mig vaken resten av dagen och ta en liten stilla promenad med hunden och förhoppningsvis har jag löst ett par ekvationer tills och kan sova lugnt inatt. 🙂

Träningsmässigt en OK vecka, trots att jag tog en extra vilodag. Inga direkta framsteg på medicinfronten och kosten är som vanligt varierande. Jag hade själv kunnat klara av att äta riktigt hälsosamt men då jag inte är själv i hushållet gäller det att kompromissa även där och jag tror att vi är på gemensam väg att hitta hitta ett hållbart format. Blir nog inga mirakel på vågen imorgon och det är inte vad jag eftersträvar heller. Min formula för viktnedgång baseras på att jag ska tappa 0.5 kg i veckan och det målet håller jag förhoppningsvis även när jag ställer mig på vågen imorgon!

 

 

 

Budgettrolleri

By | 2017-11-03T16:29:18+00:00 november 3rd, 2017|Categories: Tankar & Funderingar, Träning & Kost|

Ja, vad var det som hände? Jag vann verkligen en fin jacka från Haglöfs och efter att ha dubbelkollat så får jag även en sovsäck och ett tält. Jag tror att jag förstår det nu och det är en underlig känsla att ha fått hjälp från helt oväntat håll. En hjälp som gör att jag på ett magiskt vis ligger före min planerade budget och kan nu prioritera att betala in avgiften för Gröna Bandet istället. Helt galet! Helt magiskt! Helt underbart! Helt tårframkallande!

Jag hade svårt att somna igår och sov inget vidare. Det i kombination med att jag tror att jag är lite inflammerad i knäet fick mig att vila idag. Vila, begrunda och försöka förstå. Allt blev genast mycket verkligare, mycket mer konkret genomförbart och det är med iver jag ser fram emot att få ge mig iväg i slutet av Juni nästa år. Men det är mycket kvar att göra än och imorgon kör vi igen. Klockan ringer 07.00 för gym och imorgon kör jag ett pass på löpbandet. Har beslutat mig för att avsluta träningsveckan med att varje Lördag göra så. Därför jag tror det är bra och det känns bra, så därför gör jag så. 🙂

EDIT: Efter en kortare mail-konversation med Dennis från Outnorth så ska vi avvakta med tältet och diskutera ett bättre alternativ närmare avfärd. När man tror att man inte kan bli gladare så blir man fan det ändå. Nu ska jag fira med en semla jag redan ätit upp och en halväten påse Djungelvrål. Helt makalöst och underbart! 🙂

Arla morgonstund

By | 2017-10-29T10:13:23+00:00 oktober 29th, 2017|Categories: Tankar & Funderingar, Träning & Kost|

Jag har vandrat i arla morgonstund vid sommartidens slut. Den förde mig planlöst över höstens tidiga is och gulnande blad. Jag har vandrat som en hyllning till min sömn och stärkande beslut. Jag har nött mina skor och mina använda tankar har bytts mot bättre förslag.

Vaknade tidigt och utvilad så det blev en lite vilodagspromenad med vovven. Annars är det vilodag och enda inplanerade saken är att besöka mellangrabbens innebandyturnering i Kopparberg. Har inte träffat honom på länge så det ska bli kul. Känslorna i bilen på väg hem är en annan historia. En ganska bra veckoslutsrapport från min träningsapp visade att jag med mina sammanhängande promenader och diverse annan vardagsmotion har gått nästan 8 mil + 1 mil löpband denna vecka. I morgon ska jag steppa upp vikterna på gymmet med, dags för den första riktiga träningsvärken känner jag!

Medicinmässigt är det ok, måste tyvärr ta insomningsmedicin vissa kvällar för att stilla tankesnurret i skallen. Men mindre än förra veckan och ingen annan form av medicinering. Jag har dock dragits med lite huvudvärk på eftermiddagarna men tror att det beror på att jag slarvar med vattenintag så har införskaffat lite vätskeersättning och det verkar som om min amatörmässiga självdiagnos verkar stämma.

Kosten har även denna vecka varit sådär, vissa sjukt duktiga dagar men lite godis, glass och god mat har det blivit. Samt att jag igår festade loss på 2st folköl och ett halvt glas vin till maten. Imorgon är det invägning och mätning igen, det ska förhoppningsvis bli kul trots festligheter. 🙂

Grönt gräs och antidepressiva medel

By | 2017-10-19T17:27:11+00:00 oktober 19th, 2017|Categories: Tankar & Funderingar|

Jag står där vid staketet i bränt gräs och vandrar planlöst runt och trampar aska. Jag drömmer om ett normalt liv, ett liv där man kan fungera och passa in. Jag sneglar in på andra sidan och ser hur andra strosar runt i det perfekt gröna gräset och fullkomligt njuter av sin tillvaro. Hur ska jag komma dit? Staketet är högt och jag har inte krafter nog att ta mig över. Men då öppnar sig himmelen för en sekund eller två innan dörrarna åter slås igen och där någonstans får jag lösning på mina problem och drömmar serverat. Jag släps igenom staketet och får försiktigt känna på den perfekt planerade gröna mattan, men den känns inte riktigt bra. Jag tittar upp och ser hur alla runtomkring verkar uppskatta det mer än jag? Det leder mig tillbaka flertalet gånger till källan av min nya införskaffade lycka och färgseendet anpassas tills jag en dag ser den perfekta grönskan med mina egna ögon.

Jag trivs, jag flanerar runt med en finurlig min och tänker för mig själv att detta inte var så svårt. Jag börjar vänja mig vid tanken att vara som alla andra. Processen fortsätter något år tills jag en dag tittar upp. Jag ser ingen annan, jag känner ingenting men jag står fortfarande på rätt sida stängslet och gräset är fortfarande vibrant grönt. Men jag uppskattar det inte längre, vad jag vet. Jag känner faktiskt inget alls. Jag uppskattar ingenting, jag är aldrig glad, ledsen eller ens arg. Jag är bara synonym med mittlinjen på den perfekta fotbollsplanen.

Konstgjort gräs

Det är då jag ser det och genomskådar illusionen, jag står och lever mitt liv på en konstgjord plan där vardagliga bekymmer inte längre berör mig. Alla andra verkar har gått vidare och bedövad och oförmögen att se omvärlden så har jag totalt missat detta. Jag står i mitten på en fin, grön och i mina ögon perfekt plan och ser hur det nedbrunna gräset på det som var min sida har förmultnat. I resterna av bränd aska börjar verkligt gröna tuvor att växa och mina ständiga mardrömmar byts mot dagdrömmar om verklighetens mjuka gräs.

Den dagen jag insåg att jag var helt avskärmad och frånvarande från mig själv är samma dag som jag bestämde mig för att leta reda på en bultsax och klippa sönder stängslet en gång för alla. Jag ville känna något igen. Lycka, gråt, vrede, kärlek eller sorg. Vad som helst verkade nu bättre än vad jag upplevt har haft det. Det sägs att hemvägen oftast uppfattas som kortare än den initiala resan. Jag tror inte längre på det talesättet. Jag vet hur långt man måste gå för att närma sig rätt sida igen och själv tror jag att jag bara kommit lite mer än halvvägs ännu. Det är promenad i trasiga skor och en ständig kamp mot nyfunna känslor och sätt att hantera detta. Jag går hellre lite extra långt och tampas med lycka, sorg, frustration, vrede, kärlek och högtflygande drömmar. Jag tar gärna de extra stegen för att undvika att bli begraven under konstgjort gräs och aldrig någonsin nå fram till mitt mål.