Absiko-Tjäktjastugan

By | 2018-07-11T14:23:17+00:00 juli 11th, 2018|Categories: Gröna Bandet 2018, Tankar & Funderingar, Träning & Kost|

9 juli
Sällan har jag blivit så glad för en ful kartong och samtidigt så nedtyngd. Ny mat betyder nya tunga kilon i ryggsäcken. Detta är den sista depån med 7 dagars mat och diverse krimskrams efter detta blir det tätare depåer och mindre att bära. 

Runt 16:30 fick jag kliva igenom den ikoniska porten som betyder starten på Kungsleden och inledningsvis var den kunglig. Bred som en traktorväg och väldigt lättvandrat. Kilometerna rusade på och jag var ganska snabbt framme vid Abiskojaurestugorna som var min tilltänkta tältplats. Dock så beslutade jag att fortsätta istället, så jag vek aldrig ens av mot stugorna utan fortsatte direkt mot Alesjaurestugorna. Då blev det först lite stigning men fortsatt fin led. Jag hade spanat in ett vindskydd på kartan där jag tänkte tillbringa natten. Stället visade sig vara en liten stuga vid namn Rádunjárga och man får visst inte övernatta där utom i nödfall. Men är man gangster så är man! Här märks det att man är i Sverige igen. Folk har lämnat sopsäckar med äckelskräp och även stuvat undan sopor i vedboden. Det finns även ett dass här men där har jag inte ens vågar titta in. En bra dag men jag har kraftig värk i vänster knä när jag går utför. Ska ta det lite lugnare i morgon och hoppas det är någon tillfällig överansträngning eller annat övergående.

10 juli
Dagen inleddes i strålande sol förbi Alesjaure. Men där någonstans på vägen till Tjäktja svartnade det rejält. Knäet började låsa sig och hoppa ur läge. Vilket medför att jag inte kan stödja alls förutom i uppförsbacke. Tar mig mirakulöst fram till med låst knäskål och noll stabilitet i sidled. Där i samråd med stugvärden kontaktar vi fjällräddningen och det fanns bara en väg ut. Bittra tårar hjälper föga mot ett knäskål fylld av blod och en instabil knäled. Det är sjukt jävla bittert. Jag är i toppkondition, fötterna är i toppskick, psyket i topp och jag känner mig som en maskin. Men 4.5 mil in på Kungsleden sen igår måste jag evakueras. Knäet är trasigt medans alla mina andra kontrollerande värden är kanon. Helikopter! Jag kommer i all framtid hata det ordet. Jag visste risken med knäet innan jag gav mig iväg. Men jag har svarat ruskigt bra på tyngre träning och belastning så trodde inte att det fortfarande var en stor riskfaktor. Jag hade inte kunnat gjort något annorlunda och det känns skönt. Jag gav järnet och knäet hade enligt första utsago lika gärna kunnat kollapsa under en söndagspromenad. Så färdigvandrat med denna knäskål. Tur att det finns proteser!
Epilog
Kommit hem till en lägenhet som kändes tom och livlös. Då kom tårarna igen även om jag vet att jag gjort allt rätt. Att knäet skulle gå sönder är inget jag kunnat påverka. Tomheten, uppgivenhet och sorgen är total. Livet är inte alltid rättvist. Från att gå i solen och småskratta för sig själv hur snabb och enkel Kungsleden verkar vara och hur ivrigt fundera över hur mycket snabbare jag skulle ta mig fram till Kvikkjokk än planerat. Tills att minuten efter känna knäskålen svälla och höra krasande ljud vid varje nedslag. Paniken och smärtan gjorde mig till en början förvirrad och jag försökte bara hitta andra sätt att gå på. Men när jag inte längre kunde stöda på knäet i minsta lilla terräng nedgång så insåg jag att detta var definitiv slut. Jag tänkte att skit samma, smärta klarar jag. Men knäet vek sig varje steg och det var rent ut sagt mekaniskt omöjligt att gå. Jag må vara dum och envis men att åla mig fram i ytterligare 100 mil var inte ett alternativ. Sista biten upp mot stugan märkte jag att jag kunde underlätta trycket mot knäet genom att gå sidledes, lite som en krabba. Det tog mig i alla fall fram till säkerhet även om jag höll på att svimma när jag måste klättra på en liten stege till sista broinfästningen. Jag skakade av frustration, smärta och ren och skär vrede. Så det var med skälvande händer jag lyfte deras nödtelefon och anropade fjällräddningen.

Sedan fick jag vänta på deras beslut och jag försökte under tiden få i mig lite mat, dock utan framgång. Varje tugga gjorde mig spyfärdig och jag började planlägga att jag kanske kunde fortsätta ändå om jag fick tag på riktigt starka smärtstillande, typ morfin eller liknande. Men insåg på vägen ut ur stugan att det var omöjligt. På sin höjd hade jag kunnat tagit bort smärtan men mot att knäet viker sig hjälper piller föga. Och jag insåg det totalitära slutet. Då återkom fjällräddningen med beskedet att de skulle evakuera mig med helikopter. I väntan på fjällräddningen gjorde jag ett nytt försök att ta på mig packningen och trampa runt lite men benet hängde inte med och jag var tvungen att förlita hela min tyngd på stavarna och det var omöjligt att röra mig framåt. Jag kunde som tidigare bara ta steg i sidleds. Så slutade denna saga och sista kapitlet är skrivet i en kall strömmande fors av tårar. Nu väntar vidare läkarkontroller, utredning och rehabilitering. Något annat projekt är ännu inte planlagt men en idé har börjat gro. Något nära vatten som mestadels bara innefattar ansträngning av överkroppen. Nämligen Havspaddlarnas Blå Band. Men först ska jag återgå till vardagen, njuta av sommaren på näst bästa sätt och vårda relationen till nära och kära. För i slutändan är det allt som är viktigt i livet. Kärlek och hälsa.

Dråpliga bakslag

By | 2018-06-27T11:34:48+00:00 juni 27th, 2018|Categories: Tankar & Funderingar, Utrustning|

Då sitter jag här igen och planerar och inget blir som det ska. Jag hade inte trott att ett nattåg till Kiruna på en söndag skulle vara fullbokat, men så är det jävligaste av fallen. Så ska jag åka en dag senare eller välja en betydligt obekvämare och tidskrävande lösning. Det lutar åt att jag kommer att åka upp mot Kiruna på måndag istället. Har dock inte riktigt bestämt mig utan tar det avgörande beslutet ikväll efter samtal med hon jag tråkigt nog lämnar hemma. För det är just det som är det svåra just nu. Att hålla mig själv positiv fast jag vet att saknaden kommer bli enorm och det är ju lite därför jag gör allt detta. För att utsätta mig själv för en situation i ensamhet jag aldrig upplevt, att testa mina gränser såväl psykiskt som fysiskt.

Jag har även beställt en klocka, en dyr avbetalningshistoria men till ett förmånligt pris. Den kommer underlätta navigering och mitt prylbegär på alla sätt och vis 🙂 Det blev Suunto Traverse Alpha och den har alla funktioner jag behöver och några till. 🙂

Ikväll ska jag iväg och handla den sista delen av maten, lite mer gas och annat smått jox. Jag siktar på att skicka iväg mina matpaket med bussgods på fredag och med den nya dieten jag har framtagit kommer det bli en hel del Snickers, nötter och frukt till lunch, ensidigt kalla mål till frukost och varma, stora kaloririka mål till kvällen. Om det blir bra får jag se när jag kommer hem men tills dess hoppas jag med en dåres envishet att jag har en fungerande plan!

Tiden går!

By | 2018-06-26T09:31:28+00:00 juni 26th, 2018|Categories: Tankar & Funderingar, Träning & Kost, Uppdateringar, Utrustning|

Tiden går fort nu och äventyret närmar sig med kulingsteg. Det jag egentligen har kvar att göra är att posta all matpaket. 8 Depåer har jag valt ut, inte billigt men tacksamt att inte släpa på veckovis med mat. Jag ska definiera färdigt packlistan och jag ska även motvilligt erkänna att jag nu även kapat skaften på tandborsten 🙂

Vet inte riktigt vad vikten kommer att hamna på inklusive 7 dagars mat riktigt än men jag siktar på max 15 kg.

Kommer slänga upp en länk i menyn till min spot-sändare, där de som vill kan följa min resa och i mån av batteri och täckning ska jag även försöka uppdatera här så ofta jag kan.

Ett par mil till

By | 2018-06-17T11:41:49+00:00 juni 17th, 2018|Categories: Tankar & Funderingar, Träning & Kost|

En något sen uppdatering från min vandring mellan Björsjö – Nyfors – Kloten – Malingsbo – Björsjö. Det blev cirka 55 km med en övernattning och 12.5 kg packning. Det var förhållandevis fina omgivningar och bitvis ganska drygt att gå på grund av hög ljung och blåbärsris. Fötterna liksom trasslade in sig och stavarna likaså. Men med lite nyfunnen teknik och höga knälyft gick det bättre. Dock så gillade inte mitt vänstra knä denna teknik och blev efter ett par mil ganska knakigt och elakt hackigt i knäleden. Funderar även helt på att effektivisera bort lunchen under min vandring av Gröna Bandet. Jag har märkt efter mina provvandringar att jag inte blir riktigt motiverad att stanna och plocka upp köket under dagen och jag får inga direkta hungerkänslor när jag går och är uppe i varv. Så det lutar åt att ersätta lunchen med typ Snickers, nötter och torkad frukt istället. För övrigt är knott, mygg och fästingar ett jävla gissel. Knott och mygg är sjukt stressande när man pausar och fästingar satt sig tätt på min lilla vovve trots fästingmedel. Hatar dessa jävla kryp och fast jag både är natur och djurvän av rang så kan de gott utplåna åtminstone 97,5% av dessa jävla odågor!

Gyllbergets naturreservat

By | 2018-06-06T19:48:49+00:00 juni 6th, 2018|Categories: Tankar & Funderingar, Träning & Kost|

Hemma igen från en trevlig tur till Gyllbergets naturreservat. Det blev cirka 1.7 mil promenad med 10 kg packning i ganska krävande terräng. Det roliga är att skillnaden känns som 500 kg mellan 17 och 10 kg packning. Otroligt trevligt och man bara studsade fram trots att jag glömde mina vandringsstavar hemma. Men det är inget ställe att tillbringa någon längre tid på om man är rädd för att bli blöt om fötterna eller om man för den delen lätt blir trött på att våldföra sig på uggelstora myggor. Men otroligt fina omgivningar och fantastiskt roliga gångvägar. Då jag är inte rädd för varken blöta fötter eller mygg så ska jag garanterat återvända och utforska vidare!

Vandring och värme

By | 2018-06-05T11:46:48+00:00 juni 5th, 2018|Categories: Tankar & Funderingar, Träning & Kost|

Det blev bara två etapper av Bergslagsleden och förhoppningarna om ett orangeband gick i stöpet. Jag gick de första två etapperna på cirka 38 km med 17.1 kg packning. Kroppen svarade bra trots att det på sina ställen var 32 varmt grader i skuggan! Jag började kl 10:00 i Kloten, var i Gillersklack kl 14:15 och kom fram till Stjärnfors camping klockan 19. Med andra ord helt ok hastighet trots tung packning. Min träning har således gett resultat. Tyvärr tog inte min Jack Russel det lika bra i värmen, han drack inte tillräckligt när vi väl pausade och han tappade orken och aptiten. Så jag valde att avbryta efter bara en dag ute. Synd men vill inte riskera min hund hälsa för mina egna syften. Vatten överlag var ett problem. I den enorma hettan så hade även jag svårt att få i mig tillräckligt, jag bar initialt bara 1.5 liter färskvatten. Så trots att jag stannade vid nästan varje vattendrag för att kyla ner hunden och rena mer vatten till mina flaskor så var törsten och värmen rent ut sagt jävligt tråkig! Jag kommer ge mig på Bergslagsleden och Orange bandet vid senare tillfälle, i svalare väder och utan vovve. Men först står fortfarande sommaren huvudnummer Gröna Bandet på tur.

Ikväll ska jag och en återhämtad vovve ut på en enklare utflykt med övernattning till Gyllbergens naturreservat i dalarnas län. Det blir en lugn strapats på dryga milen och med lätt packning. Men all träning med packning välkomnas. För jag måste illvilligt erkänna att trapezius är lite slitna av vikten efter helgens vandring. Så bara att knata på!

Bråda dagar

By | 2018-05-31T10:08:35+00:00 maj 31st, 2018|Categories: Tankar & Funderingar, Utrustning|

Ingen träning alls, dagarna har runnit iväg ändå. Glädjande nog mår jag mycket bättre så jag har inga andra ursäkter än att jag massa saker att göra ändå. :-)Har torkat en del mat som är tänkt att testas under min tur på Bergslagsleden men den förbannade postgången i detta förbannade Post Nord land förstör lite för mig. De mesta och nödvändigaste av mina beställningar har kommit fram, saknar dock förstärkningsliggunderlaget och powerbanken. Powerbanken för drygt 700 kronor har skickats som vanligt brev, inte så smart kan jag tycka!

Jag beger mig nog iväg på söndag om allt går som det ska och jag är bestämd att gå hela leden det vill säga 28 mil på cirka 7 dagar. Får se om kroppen och humöret håller. Så jag är nog ensam i Sverige om att be om lite kallare väder just nu!

Rekreation och vila

By | 2018-04-21T16:54:21+00:00 april 21st, 2018|Categories: Tankar & Funderingar|

Något bättre än Pippis sockerdricksträd.

Jag är helt slut i kroppen trots utebliven träning och inser att jag stressat upp mig själv till en personligt rent skadlig nivå. Jag måste bara inse att mitt största bekymmer redan är löst och att allt löser sig. Jag kan unna mig att slappna av och bara njuta av tillvaron. Och det är precis det jag försökt gjort idag. Jag har tagit en mindre promenad runt Ludvika, fotograferat lite och avnjutit ett par folköl i vårsolen. Jag skippade merinoullsockorna idag och körde bara med tunna liners i skorna och det gick förvånansvärt bra. Compeed är överlägset bäst mot grova, elaka skavsår. Men det är även ruskigt dyra i inköp. Så hädanefter ska jag ha en tejprulle i fickan även på mina vardagspromenader och skulle det mista skav uppstå så kommer jag pausa och skyddstejpa ögonaböj!

Har i samråd med min sambo kommit fram till att jag måste sköta min diet bättre för att att klara mitt viktmål på 85 kg innan start och detta blir därför den sista svulstiga helgen innan jag nått mitt mål. På måndag blir det ordentlig mat och stenhård träning igen. Ja, jag kommer fortsätta vila hela helgen då jag känner att jag behöver det rent mentalt och det ger även mina skavsår en ärlig chans att återhämta sig, trots att det gick över förväntan idag. Men helt overksam har jag inte varit utan jag har tagit mig ett par rejäla sving med våran kettlebell. Och det måste medges att det kanske är världens mest geniala hemmaträningspryl!

Tack Outnorth och tack Dennis!

By | 2018-04-20T14:06:59+00:00 april 20th, 2018|Categories: Tankar & Funderingar, Utrustning|

Jag kan nu meddela att jag är fantastiskt nöjd med min överenskommelse med Outnorth och deras företrädare jag har haft kontakt med. Tack Dennis för att du tagit dig tid och stått ut med mina långa mail och mitt från början lite otacksamma beteende. Och tack igen för att du löste det innan helgen. Det hade blivit en rent utsagd vidrig väntan annars. 🙂

Jag har nu fått ett tält! Ett Msr Freelite 1 som enligt specifikation klockar in på precis 1 kg. Det betyder att jag nu med sovsäck, liggunderlag, tält och ryggsäck hamnar på ganska precis 3kg. Det är den gräns jag siktat på efter att tagit inspiration från andra som har mer erfarenhet från långa vandringar.

Så från stundom svart sinne till ren eufori på bara ett par timmar! Det kan inte vara hälsosamt! Det är hur som helst jävligt gott att vara jag just nu!

Back on track!

By | 2018-04-20T08:53:09+00:00 april 20th, 2018|Categories: Tankar & Funderingar|

Jag skulle behöva ut på promenad idag så hoppas compeed magin verkar fort. Det har varit ett par omtumlande dagar och har knappt sovit då tankarna bara studsar i huvudet. Kommer jag klara detta, kommer jag få ekonomin att räcka? Jag hoppas att problemet är på väg mot sin lösning, än verkar inte förhandlingen har strandat helt och det gör mig glad.

Oavsett hur det går kommer jag inte ge upp, jag har bestämt mig för att kämpa på och med eller utan hjälp ska jag på något mirakulöst vis vara startklar till den 1 Juli. Jag har investerat alldeles för mycket tid, pengar och själ i det här projektet för att jag ska lägga mig ner och förklara mig själv besegrad. Men jag behöver lite medgång, jag behöver några klarhetstecken för just nu tär det enormt på mitt psyke.

Jag är erkänt dum-i-huvudet-envis så jag vet inte riktigt vad jag har tänkt på i två dagar. Jag är fan inte den som ger upp, så enkelt är det! Hoppas kunna återgå till fullskaliga promenader och gym under helgen. Hittills har jag fått tassat runt i badtofflor och det är inte så vackert att bege sig några längre avstånd från huset i. 🙂 Men nu reser jag mig själv och med bestämd röst skriker jag ut: Det här ska gå!