Editering

By |2019-05-08T14:26:30+02:00maj 8th, 2019|Categories: Träning & Kost, Uppdateringar|

Jag har lite nya ändringar på gång i bloggen men det händer inte mycket just nu. Anledning är lathet, lättja och att jag är ganska slut om dagarna efter att ha kommit igång med min dagliga morgonrutiner i form av träning igen. Men det är en trötthet som är bra, långt ifrån depression och sömnlöshetens trötthet.

Det jag tänkt att ändra på är följande:
– Ta bort tabeller över träningsresultat. Tänker göra ett veckosammandrag i ett inlägg istället.
– Publicera lite recept över kalorisnål mat. Kanske inte passar alla men recepten är utformade efter mina behov.
– Publicera mina högst ovetenskapliga recept och erfarenheter gällande torkad vandringsmat.
– Lägga till en kategori med krönikor, där längre blogginlägg om alla otänkbara ämnen publiceras.
– Utöka sidan om träning med hur jag tränar. Kanske intressant för somliga och ren skit för andra.
– En ny utrustningslista med recensioner för den utrustning jag nu har dragit runt på i ett år.
-Ändra fotosidan till att bara ha med upplevelsebilder från vandringar och strapatser.

Det kanske blir fler eller färre ändringar och jag kanske börjar implementera dessa på söndag. För på söndagar vilar de osaliga och jag. 🙂

 

 

Elisheba XI Stand By Me “Knut”

By |2019-05-08T14:36:22+02:00maj 8th, 2019|Categories: Träning & Kost|

Elisheba XI Stand By Me “Knut”
I den urbana storstadsjungeln går han under epitetet “Blodshunden”. I skogen är han Konung över Minihopparna, råttornas härförare och hararnas beskyddare!

Jag har sagt det förut men det är rätt orättvist att han har en personlig kock som serverar han två fullvärdiga mål mat om dagen. Varken mer eller mindre i en evig vardaglig cykel. Men om jag flottar loss en helg eller drar en fika mitt i veckan är det en självklarhet att jag delar med mig till honom av mina godsaker.

Han har med andra ord klarat fetlagsvintern med bättre bibehållen form än mig och ännu får jag fortsätta att ligga i hans bakspår. Men det går framåt, jag märker att jag har en hyfsad grundkondition kvar. I början på min dagliga slinga har jag ungefär 2 km uppförsbacke och där går jag alltid för fullt och vaderna brinner verkligen när det sen planar ut. Mitt knä gillar uppför bättre än utför därför passar jag på ösa på där. Det är också en god värdemätare på hur snabbt jag återhämtar mig efteråt.

Jag återhämtar mig inte som innan ännu. Jag är inte i närheten av storslagna kilometertider. Men jag har en filosofi jag håller på stenhårt. Väder och vind ska aldrig stoppa mig och jag ska alltid förbättra mig från föregående pass. Det spelar ingen roll om jag tränar två eller sju dagar i veckan, varje pass ska vara bättre än föregående. Det spelar ingen roll om det bara är ett par sekunder snabbare eller hundra meter längre. Bara det är bättre!

Förutom alla vinster såväl fysiskt som psykiskt så stärker dessa promenader våra band. För detta är någon vi gör tillsamman Knut och jag, eller jag och Knut om man så vill.

Absiko-Tjäktjastugan

By |2018-07-11T14:23:17+02:00juli 11th, 2018|Categories: Gröna Bandet 2018, Tankar & Funderingar, Träning & Kost|

9 juli
Sällan har jag blivit så glad för en ful kartong och samtidigt så nedtyngd. Ny mat betyder nya tunga kilon i ryggsäcken. Detta är den sista depån med 7 dagars mat och diverse krimskrams efter detta blir det tätare depåer och mindre att bära. 

Runt 16:30 fick jag kliva igenom den ikoniska porten som betyder starten på Kungsleden och inledningsvis var den kunglig. Bred som en traktorväg och väldigt lättvandrat. Kilometerna rusade på och jag var ganska snabbt framme vid Abiskojaurestugorna som var min tilltänkta tältplats. Dock så beslutade jag att fortsätta istället, så jag vek aldrig ens av mot stugorna utan fortsatte direkt mot Alesjaurestugorna. Då blev det först lite stigning men fortsatt fin led. Jag hade spanat in ett vindskydd på kartan där jag tänkte tillbringa natten. Stället visade sig vara en liten stuga vid namn Rádunjárga och man får visst inte övernatta där utom i nödfall. Men är man gangster så är man! Här märks det att man är i Sverige igen. Folk har lämnat sopsäckar med äckelskräp och även stuvat undan sopor i vedboden. Det finns även ett dass här men där har jag inte ens vågar titta in. En bra dag men jag har kraftig värk i vänster knä när jag går utför. Ska ta det lite lugnare i morgon och hoppas det är någon tillfällig överansträngning eller annat övergående.

10 juli
Dagen inleddes i strålande sol förbi Alesjaure. Men där någonstans på vägen till Tjäktja svartnade det rejält. Knäet började låsa sig och hoppa ur läge. Vilket medför att jag inte kan stödja alls förutom i uppförsbacke. Tar mig mirakulöst fram till med låst knäskål och noll stabilitet i sidled. Där i samråd med stugvärden kontaktar vi fjällräddningen och det fanns bara en väg ut. Bittra tårar hjälper föga mot ett knäskål fylld av blod och en instabil knäled. Det är sjukt jävla bittert. Jag är i toppkondition, fötterna är i toppskick, psyket i topp och jag känner mig som en maskin. Men 4.5 mil in på Kungsleden sen igår måste jag evakueras. Knäet är trasigt medans alla mina andra kontrollerande värden är kanon. Helikopter! Jag kommer i all framtid hata det ordet. Jag visste risken med knäet innan jag gav mig iväg. Men jag har svarat ruskigt bra på tyngre träning och belastning så trodde inte att det fortfarande var en stor riskfaktor. Jag hade inte kunnat gjort något annorlunda och det känns skönt. Jag gav järnet och knäet hade enligt första utsago lika gärna kunnat kollapsa under en söndagspromenad. Så färdigvandrat med denna knäskål. Tur att det finns proteser!
Epilog
Kommit hem till en lägenhet som kändes tom och livlös. Då kom tårarna igen även om jag vet att jag gjort allt rätt. Att knäet skulle gå sönder är inget jag kunnat påverka. Tomheten, uppgivenhet och sorgen är total. Livet är inte alltid rättvist. Från att gå i solen och småskratta för sig själv hur snabb och enkel Kungsleden verkar vara och hur ivrigt fundera över hur mycket snabbare jag skulle ta mig fram till Kvikkjokk än planerat. Tills att minuten efter känna knäskålen svälla och höra krasande ljud vid varje nedslag. Paniken och smärtan gjorde mig till en början förvirrad och jag försökte bara hitta andra sätt att gå på. Men när jag inte längre kunde stöda på knäet i minsta lilla terräng nedgång så insåg jag att detta var definitiv slut. Jag tänkte att skit samma, smärta klarar jag. Men knäet vek sig varje steg och det var rent ut sagt mekaniskt omöjligt att gå. Jag må vara dum och envis men att åla mig fram i ytterligare 100 mil var inte ett alternativ. Sista biten upp mot stugan märkte jag att jag kunde underlätta trycket mot knäet genom att gå sidledes, lite som en krabba. Det tog mig i alla fall fram till säkerhet även om jag höll på att svimma när jag måste klättra på en liten stege till sista broinfästningen. Jag skakade av frustration, smärta och ren och skär vrede. Så det var med skälvande händer jag lyfte deras nödtelefon och anropade fjällräddningen.

Sedan fick jag vänta på deras beslut och jag försökte under tiden få i mig lite mat, dock utan framgång. Varje tugga gjorde mig spyfärdig och jag började planlägga att jag kanske kunde fortsätta ändå om jag fick tag på riktigt starka smärtstillande, typ morfin eller liknande. Men insåg på vägen ut ur stugan att det var omöjligt. På sin höjd hade jag kunnat tagit bort smärtan men mot att knäet viker sig hjälper piller föga. Och jag insåg det totalitära slutet. Då återkom fjällräddningen med beskedet att de skulle evakuera mig med helikopter. I väntan på fjällräddningen gjorde jag ett nytt försök att ta på mig packningen och trampa runt lite men benet hängde inte med och jag var tvungen att förlita hela min tyngd på stavarna och det var omöjligt att röra mig framåt. Jag kunde som tidigare bara ta steg i sidleds. Så slutade denna saga och sista kapitlet är skrivet i en kall strömmande fors av tårar. Nu väntar vidare läkarkontroller, utredning och rehabilitering. Något annat projekt är ännu inte planlagt men en idé har börjat gro. Något nära vatten som mestadels bara innefattar ansträngning av överkroppen. Nämligen Havspaddlarnas Blå Band. Men först ska jag återgå till vardagen, njuta av sommaren på näst bästa sätt och vårda relationen till nära och kära. För i slutändan är det allt som är viktigt i livet. Kärlek och hälsa.

Tiden går!

By |2018-06-26T09:31:28+02:00juni 26th, 2018|Categories: Tankar & Funderingar, Träning & Kost, Uppdateringar, Utrustning|

Tiden går fort nu och äventyret närmar sig med kulingsteg. Det jag egentligen har kvar att göra är att posta all matpaket. 8 Depåer har jag valt ut, inte billigt men tacksamt att inte släpa på veckovis med mat. Jag ska definiera färdigt packlistan och jag ska även motvilligt erkänna att jag nu även kapat skaften på tandborsten 🙂

Vet inte riktigt vad vikten kommer att hamna på inklusive 7 dagars mat riktigt än men jag siktar på max 15 kg.

Kommer slänga upp en länk i menyn till min spot-sändare, där de som vill kan följa min resa och i mån av batteri och täckning ska jag även försöka uppdatera här så ofta jag kan.

Ett par mil till

By |2018-06-17T11:41:49+02:00juni 17th, 2018|Categories: Tankar & Funderingar, Träning & Kost|

En något sen uppdatering från min vandring mellan Björsjö – Nyfors – Kloten – Malingsbo – Björsjö. Det blev cirka 55 km med en övernattning och 12.5 kg packning. Det var förhållandevis fina omgivningar och bitvis ganska drygt att gå på grund av hög ljung och blåbärsris. Fötterna liksom trasslade in sig och stavarna likaså. Men med lite nyfunnen teknik och höga knälyft gick det bättre. Dock så gillade inte mitt vänstra knä denna teknik och blev efter ett par mil ganska knakigt och elakt hackigt i knäleden. Funderar även helt på att effektivisera bort lunchen under min vandring av Gröna Bandet. Jag har märkt efter mina provvandringar att jag inte blir riktigt motiverad att stanna och plocka upp köket under dagen och jag får inga direkta hungerkänslor när jag går och är uppe i varv. Så det lutar åt att ersätta lunchen med typ Snickers, nötter och torkad frukt istället. För övrigt är knott, mygg och fästingar ett jävla gissel. Knott och mygg är sjukt stressande när man pausar och fästingar satt sig tätt på min lilla vovve trots fästingmedel. Hatar dessa jävla kryp och fast jag både är natur och djurvän av rang så kan de gott utplåna åtminstone 97,5% av dessa jävla odågor!

Mer vandring mindre träning

By |2018-06-11T18:26:43+02:00juni 11th, 2018|Categories: Träning & Kost|

Igår var det dags för en längre promenad igen. Jag valde en del av Sme’leden och försökte gå relativt fort med packning. Det var inledande väldigt varmt och promenaden avslutades i åska och regn. Jag valde att fylla ryggsäcken med 10 kg och det kändes väldigt bra och tiden blev helt okej för att gå med packning. Totalt runt 27 km på lite över 4 timmar.

Som ni märkt har jag inte uppdaterat träningen på sistone och det beror på att annan planering och just autentisk ryggsäckträning prioriteras högst nu. Imorgon bär det nog ut på en längre 3 dagars tur. Funderar på att Gå Ludvika-Björsjö-Nyfors-Kloten-Malingsbo-Björsjö.  (mer…)

Gyllbergets naturreservat

By |2018-06-06T19:48:49+02:00juni 6th, 2018|Categories: Tankar & Funderingar, Träning & Kost|

Hemma igen från en trevlig tur till Gyllbergets naturreservat. Det blev cirka 1.7 mil promenad med 10 kg packning i ganska krävande terräng. Det roliga är att skillnaden känns som 500 kg mellan 17 och 10 kg packning. Otroligt trevligt och man bara studsade fram trots att jag glömde mina vandringsstavar hemma. Men det är inget ställe att tillbringa någon längre tid på om man är rädd för att bli blöt om fötterna eller om man för den delen lätt blir trött på att våldföra sig på uggelstora myggor. Men otroligt fina omgivningar och fantastiskt roliga gångvägar. Då jag är inte rädd för varken blöta fötter eller mygg så ska jag garanterat återvända och utforska vidare!

Vandring och värme

By |2018-06-05T11:46:48+02:00juni 5th, 2018|Categories: Tankar & Funderingar, Träning & Kost|

Det blev bara två etapper av Bergslagsleden och förhoppningarna om ett orangeband gick i stöpet. Jag gick de första två etapperna på cirka 38 km med 17.1 kg packning. Kroppen svarade bra trots att det på sina ställen var 32 varmt grader i skuggan! Jag började kl 10:00 i Kloten, var i Gillersklack kl 14:15 och kom fram till Stjärnfors camping klockan 19. Med andra ord helt ok hastighet trots tung packning. Min träning har således gett resultat. Tyvärr tog inte min Jack Russel det lika bra i värmen, han drack inte tillräckligt när vi väl pausade och han tappade orken och aptiten. Så jag valde att avbryta efter bara en dag ute. Synd men vill inte riskera min hund hälsa för mina egna syften. Vatten överlag var ett problem. I den enorma hettan så hade även jag svårt att få i mig tillräckligt, jag bar initialt bara 1.5 liter färskvatten. Så trots att jag stannade vid nästan varje vattendrag för att kyla ner hunden och rena mer vatten till mina flaskor så var törsten och värmen rent ut sagt jävligt tråkig! Jag kommer ge mig på Bergslagsleden och Orange bandet vid senare tillfälle, i svalare väder och utan vovve. Men först står fortfarande sommaren huvudnummer Gröna Bandet på tur.

Ikväll ska jag och en återhämtad vovve ut på en enklare utflykt med övernattning till Gyllbergens naturreservat i dalarnas län. Det blir en lugn strapats på dryga milen och med lätt packning. Men all träning med packning välkomnas. För jag måste illvilligt erkänna att trapezius är lite slitna av vikten efter helgens vandring. Så bara att knata på!

Bergslagsleden

By |2018-06-02T18:01:22+02:00juni 2nd, 2018|Categories: Träning & Kost, Utrustning|

Ryggsäcken är packad och klar inför morgondagens start av Bergslagsleden. Startvikt 14.7 kg inklusive 7 dagars hund och människoföda. Det vill säga att över hälften av vikten är mat. Det blir tungt de första dagarna… 

Sportkepor och Sketolen

By |2018-05-23T21:16:09+02:00maj 23rd, 2018|Categories: Träning & Kost|

Idag bekämpades myggen med Sketolene myggmedel och funktionsduglig sportkeps. Men varmt var det och myggen gnagde ivrigt vidare på varenda fläck jag missat smörja in. 1,5 mil i gassande solsken känns och jag svettades så pass att det till slut droppade från skärmen på kepsen. 🙂 Gymmet gick bra och jag har sen första gången jag började träna en antydan till träningsvärk, blir intressant att se hur det utvecklar sig tills morgondagen.

I morgon ska jag iväg och träffa en psykolog i en annan kommun, då jag tycker att den vi har lokalt är under all kritik. För att göra en långdragen historia kort så tappade jag fullständigt förtroende för dem när jag på vårat sista möte ombads bestämma min egen dosering av medicin. Då fick det vara nog tyckte jag! Jag har inget större hopp att dessa nya psykologer ska kunna göra något underverk och det känns mest jobbigt att behöva upplysa dem om mitt tillstånd för ser jag till ett historiskt perspektiv så har de säkerligen inte ens tagit sig tid att läsa igenom min journal. En sak är då säker och det är att de kommer få äta upp sitt eget receptblock om de försöker packa på mig några nya mirakelmediciner. Jag har testat tillräckligt och ännu inte funnit något som hjälp i längden. Så jag är övertygad om att det inte är medicin som är lösningen i mitt fall!

Får se hur det blir med träning i morgon då morgonens rutiner rubbas. Kanske att jag kan ta mig till gymmet ändå och sen gå en senare kvällspromenad, för morgondagens väderprognos lovar ännu varmare väder och det undviker jag gärna att gå några längre promenader i under dagtid.