Elisheba XI Stand By Me “Knut”
I den urbana storstadsjungeln går han under epitetet “Blodshunden”. I skogen är han Konung över Minihopparna, råttornas härförare och hararnas beskyddare!

Jag har sagt det förut men det är rätt orättvist att han har en personlig kock som serverar han två fullvärdiga mål mat om dagen. Varken mer eller mindre i en evig vardaglig cykel. Men om jag flottar loss en helg eller drar en fika mitt i veckan är det en självklarhet att jag delar med mig till honom av mina godsaker.

Han har med andra ord klarat fetlagsvintern med bättre bibehållen form än mig och ännu får jag fortsätta att ligga i hans bakspår. Men det går framåt, jag märker att jag har en hyfsad grundkondition kvar. I början på min dagliga slinga har jag ungefär 2 km uppförsbacke och där går jag alltid för fullt och vaderna brinner verkligen när det sen planar ut. Mitt knä gillar uppför bättre än utför därför passar jag på ösa på där. Det är också en god värdemätare på hur snabbt jag återhämtar mig efteråt.

Jag återhämtar mig inte som innan ännu. Jag är inte i närheten av storslagna kilometertider. Men jag har en filosofi jag håller på stenhårt. Väder och vind ska aldrig stoppa mig och jag ska alltid förbättra mig från föregående pass. Det spelar ingen roll om jag tränar två eller sju dagar i veckan, varje pass ska vara bättre än föregående. Det spelar ingen roll om det bara är ett par sekunder snabbare eller hundra meter längre. Bara det är bättre!

Förutom alla vinster såväl fysiskt som psykiskt så stärker dessa promenader våra band. För detta är någon vi gör tillsamman Knut och jag, eller jag och Knut om man så vill.